|
BILD: Otto Ernbergs profil fångad av det dåtida Lunds meste karikatyrtecknare, Carl Henrik Jensen-Carlén. Bildkälla: Ett halvt hundra universitetsgubbar (Lund 1918)]
Få saker kan framstå som mer öde än ett universitet under sommarlovet. Föreläsningssalar och laboratorier gapar tomma, institutionernas caféterior och bibliotek är nedstängda, och de annars så hett eftertraktade läsplatserna står lediga i mängder – förutsatt att man alls lyckas ta sig in i de i oftast låsta lokalerna.
Man skall dock inte vara alltför säker på att alla universitetslokaler är avfolkade under sommaren. Det blev den dåvarande städerskan i Universitetshuset, fru Pettersson, varse en varm julidag i början av 1900-talet. Då hon skulle kliva in i förvaltningens – kansliets – kontorslokaler för att städa fann hon nämligen en spritt naken karl sittande i ett av kontoren, klappande sig på magen. Förvisso kände fru Pettersson igen mannen i fråga (på ansiktet får man hoppas), men vände likväl hastigt på klacken och sprang hem till sin make, vilken lämpligt nog var byggnadens vaktmästare med tjänstebostad i huset, och förklarade för denne att ”nu har det brutit ut ordentligt”. Herr Pettersson ”grep sin stora nyckelknippa och skyndade till valplatsen”, och då han gläntade på dörren fann även han den alltjämt helnakne mannen sittande där.
– Har Pettsson aldrig sett en naken karl förr? undrade den oklädde. – Jo för all del, men aldrig här! svarade vaktmästaren sanningsenligt.
Den nakne mannen i fråga var ingen mindre än paret Petterssons chef, dåvarande akademisekreteraren Otto Ernberg, och anledning till hans nudistiska närvaro mitt under semestern var att han hade fångats av tidens idéer om hälsonyttan med ”solbad”. Därvid hade han uppenbarligen funnit det egna tjänsterummet – med stora fönster i söderläge – vara en lämplig plats för denna hälsobringande hobby.
Decennier i studentlivets tjänst Johan Otto Ernberg var född i Karlskrona den 4 april 1847 som son till en handlande. Ursprungligen bar han efternamnet Peterson; det mer borgerligt klingande namnet Ernberg antog han, hans syskon och en rad kusiner sedermera efter en gemensam anmoder, Ottos farmor Gustafva Ehrenberg, vars far i sin tur tagit namnet efter egendomen Ernhyltan i Ryssby socken i Kronobergs län. Namnbyten av denna typ var vid tiden ofta något av en markör för socialt och statusmässigt avancemang, och man kan också konstatera att det gick bra för många av de ”nya” Ernbergarna: Ottos bror Axel blev ingenjör, företagsledare, nederländsk konsul och stor kommunalpamp i Karlskrona, medan en kusin, Jarl, blev regeringsråd, och en annan, Harald, överläkare vid Sachska barnsjukhuset. En tredje kusin, Albert Ernberg, blev professor i juridik i Lund.
I Lund skulle även Otto hamna – och förbli. Efter genomgången skola i Karlskrona inskrevs han 1864 som 17-åring vid Lunds universitet och i Blekingska nationen. Sina studier tycks han ha bedrivit i tämligen maklig takt: först efter åtta år avlade han juris utriusque examen (den latinska termen ”utriusque” betecknar att examen omfattade såväl svensk som romersk rätt). En sak som möjligen kan ha försinkat Ernbergs studier var att han från 1870 troligen lade åtskillig tid på sitt engagemang som medlem i det då ganska nygrundade studentikosa ordenssällskapet CC, där han raskt blev så kallad justitiemästare och några år senare stormästare. |
|