Varken professor Lundblad, hans tryckare, bokhandelsbiträden och hyresgäster, härbärgisterna med Tegnér och Agardh i spetsen, eleverna i allmänna barnskolan eller stadens postmästare kunde dock klara sig på skrift, ord och tankar allena. Även kroppen har sina behov, däribland matsmältningens, och i en tid långt före rinnande vatten i husen innebar detta att tomten nr 21 även hade behov av ett någorlunda tilltaget antal utedass. Exakt hur många dessa var och såg ut på Lundblads tid har vi inte kunnat finna någon uppgift om, men av ett bevarat försäkringsbrev för byggnaderna på tomten daterat 1842 framgår att det i en av dessa då fanns ”1 st. Afträdes-hus, med åtta afdelningar i öfre våningen”. Byggnaden, vilken vid tiden uppgavs vara runt sex år gammal, rymde utöver dessa avträden bland annat även stall med plats för fyra hästar och två kor, packhus, drängkammare, loge, foderhus och vedförråd. Det var med andra ord en rätt rejäl tvåvåningsbyggnad: 28 alnar lång och 15,5 alnar bred (med moderna mått cirka 16,5 x 9 meter). Utifrån de samlade uppgifterna om tomtens hela bebyggelse i försäkringsbrevet och studium av äldre lundakartor tror vi oss ha identifierat detta uthus som en byggnad i tomtens nordöstra hörn, vettande mot den så kallade munckska tomten i norr (där universitetshusets aula i dag ligger) och mot den gamla botaniska trädgården (nuvarande Universitetsplatsen) i öster. Och det är alltså kring denna nödvändighetsinrättning – för eftervärlden känd som ”de sjöströmska avträdena” – denna artikel kretsar.
Vem var då den Sjöström som fått den tveksamma äran att ge namn åt en större uppsättning torrdass? En förvånansvärt anonym herre får man konstatera. Vid hans bortgång 1860 kostade Lunds Weckoblad inte på honom ens den minsta dödsruna, och då hade den i Malmö år 1786 födde Gustaf Sjöström ändå varit en av staden Lunds trogna tjänare i mer än fyra decennier, först som stadskassör och sedan som rådman. Utöver dessa två huvudsysslor hade han även haft en rad andra kommunala förtroendeuppdrag, bland annat som ledamot av (och senare revisor för) stadens fattigdirektion, som lokalt ”ombud och kollektör” för det statliga nummerlotteriet och som tillsyningsman över den nyanlagda Norra kyrkogården. På den sistnämnda posten får Sjöström dock sägas ha hamnat på dubbla stolar på ett inte helt lyckat sätt. Hösten 1840 konstaterades nämligen ett akut behov av att dika ut en vattensjuk, ännu inte anspråkstagen, del av kyrkogården, men problemet var att detta även krävde att två privata fäladslotter intill kyrkogården dikades ut de med. Detta var dock inte de båda tomternas ägare intresserade av att bekosta – och den ene av dessa var Sjöström själv! |
|