Som bekant är Lunds universitet för närvarande mitt uppe i sitt 350-årsjubileum. Ett jubileum som sträcker sig mellan två historiska datum: den 19 december 1666 – då beslutet att inrätta ett universitet i Lund fattades – respektive den 28 januari 1668 – då universitetet formellt invigdes. Men vad hände då under de 13 månaderna däremellan? Skedde det inget särskilt under hela 1667? Jo men självfallet! Det var då alla de praktiska förberedelserna för att få igång universitetets verksamhet ägde rum. Och inte minst: det var under 1667 – faktiskt redan under våren – som de allra första studenterna skrevs in. Vi kan alltså innevarande vårtermin fira 350-årsminnet av den förste lundastudenten. Frågan är då: vet vi något om vem denne var?
Den första sidan i Lunds universitets äldsta inskrivningsmatrikel, vilken omfattar perioden 1667-1692. Bildkälla: Universitetsarkivet.
Svaret på frågan är till synes lätt att ge. Universitetets första inskrivningsmatrikel finns alltjämt bevarad i universitetsarkivet, så det går lätt att slå upp första sidan häri och läsa innantill. Man finner då att överst på denna sida har någon med stora tydliga bokstäver präntat ”Johannes Andrea fil. Bagerús”. Fullt så enkelt är det dock inte. Ett problem är att denne Bagerús inte satt något datum efter sitt namn, något som samtliga övriga inskrivna på resten av sidan har gjort. Teoretiskt skulle han alltså ha kunnat plita dit sitt namn ovanför de övriga vid en senare tidpunkt. Och misstanken att så faktiskt kunnat vara fallet stiger när man skärskådar datumen på resten av sidan. Ty även om dessa i huvudsak står i kronologisk ordning (från den 17 april till den 30 juni) så bryter ett par dateringar av totalt: ett namn inskrivet i juni står mellan studenter från april och maj – samt en signatur daterad i januari (oklart om detta avser 1667 eller 1668)! Också senare i matrikeln finner man kronologiska hopp – bland annat står alla de tidigaste adliga studenterna samlade för sig på en särskild sida – på ett sätt som får en att misstänka att matrikelns äldsta del kanske rentav lagts upp retroaktivt.
En ”obscur” samling
Men låt oss trots allt göra det enkelt för oss och utgå från att det första namnet på den första sidan även är den förste studenten; kan vi då säga något om honom? När lundaalumnen och prästen Paul Gabriel Ahnfelt i mitten av 1800-talet gav sig på att som förste person börja skriva universitetets historia på svenska så var han skeptisk. Inför anblicken av inskrivningsmatrikeln konstaterade han att ”Lunds första studiosi finner man således här antecknade. Johannes Baggerus, Andreæ filius, står främst i detta album, men hvarken han eller någon af hans 16 kamrater från detta deras första akademiska år, har kommit att inskrifva sitt namn i våra tideböcker. De äro tyvärr alla obscura […]”.
Detta var nu inte helt sant ens på Ahnfelts tid. Åtminstone om ett av namnen på sidan, Hans Andreæ Axtrupius, visste man mycket väl att han tidigare studerat vid Katedralskolan i Lund samt senare vid universiteten i Köpennhamn och Greifswald innan han inskrevs i Lund, samt att han sedermera blev kyrkoherde i S:t Olofs församling där han avled omkring 1695. Detta hade en annan lundaalumn och präst, Severin Cavallin, meddelat i fjärde bandet av sitt personhistoriska storverk Lunds stifts herdaminne. Här står det tydligt noterat att Axtrup ”är den femte i ordningen bland dem, som blifwit studenter i Lund”. Bandet i fråga utkom 1857, vilket var två år innan Ahnfelts universitetshistorik lämnade pressarna.
Men nu var det ju inte Lunds femte student som intresserade oss utan den förste. Hur är det då med honom? Hör han till de ohjälpligt ”obscura”? Låt oss se om det i en tid då mängder av information finns samlad ett knapptryck bort på internet går att hitta det som Ahnfelt inte kunde komma åt!
Men låt oss först titta på själva namnet Johannes Andrea fil. Bagerús. Vi kan då konstatera att det – som var brukligt i akademiska sammanhang vid denna tid – är latiniserat. I vardagslag torde dess bärare ha kunnat lystra till ett rätt annorlunda klingande namn, och det är inte helt lätt att säga vilket. Förnamnet Johannes svarar till exempel mot en hel rad möjliga svenska och danska förnamn: Johan, Jon, Jens, Jöns, Hans och Hannes. Andrea fil. (där det senare ledet är en förkortning för filius = son) betyder Andersson eller Andersen, och Bagerús slutligen torde på folkspråk ha varit Bager eller Bagger. Det sistnämnda är två vid tiden tämligen vanliga dansk-skånska släktnamn, i formen med ett g kanske inte minst förknippat med Malmö. Båda formerna torde etymologiskt komma av att någon anfader varit bagare till yrket, och faktum är att dessa efternamn ibland har översatts till ”Pistor” – latin för just ”bagare”.
2 x rektorssöner
Så gjorde exempelvis lundabiskopen Peder Winstrup i ett epigram riktat till Olof Bagger, då rektor vid Katedralskolan i Lund, men senare utnämnd till förste professor i teologi vid det nygrundade universitetet och tillika lärosätets förste rektor. Det är förstås tacksamt att tänka sig att Lunds universitets förste student vore son till dess förste rektor, och faktum är att Olof Bagger hade inte bara en utan två söner som på latin lystrade till namnet Johannes! För att skilja dem åt kallar vi dem här fortsättningsvis för Hans respektive Johan.
Av dessa bröder är den yngre, Hans (1646-1693), den mest kände. Under en kort period var han faktiskt extra ordinarie professor i teoretisk filosofi vid universitetet, men efter bara några år valde han att byta tillbaka till sin ursprungliga nationalitet (han var född i Lund men under Skånes danska tid) genom att acceptera en post som ”sognepræst” i Köpenhamn. Ganska snart blev han sedan biskop över Själlands stift samt tillika teologie professor vid Köpenhamns universitet. I dessa egenskaper blev han en viktig reformator av den danska kyrkoordningen. Som ung hade han varit en vittberest student: han hade läst vid universiteten i såväl Greifswald och Rostock som Köpenhamn och Wittenberg – och så Lund! Men när kom han dit? Var det redan 1667? Skall man tro vissa äldre källor var så faktiskt fallet: såväl Svenskt biografiskt handlexikon från 1873-76 som Martin Weibulls och Elof Tegnérs universitetshistorik från 1868 säger uttryckligen att Hans Bagger ”inskrefs 1667 såsom student vid den nybildade högskolan i Lund”. I princip samtliga senare biografiska uppslagsverk tycks dock motsäga denna uppgift. Redan i 1887 års utgåva av Dansk biografisk leksikon står det att Bagger ”havde lagt Planen til en længere Studierejse, da Faderen kaldte ham hjem, for at han kunde være til Stede ved Indvielsen af det skaanske Universitet 1668. Men han trak Tiden ud og kom først 1669 tilbage til Lund, hvor han s. A. [samma år] tog Magistergraden”. Mycket riktigt finner man längre fram i den ovannämnda matrikeln också en Johannes Baggerus inskriven den 22 mars 1669. Hans Bagger kan alltså inte vara vår förste student.
_300.jpg?t=20170529174537) Hans Bagger – eller Johannes Baggerus på latin – biskop på Själland och student i Lund. Men inte den förste. Bildkälla: National Portrait Gallery (bildlicens CC BY-NC-ND).
Det kan heller inte storebror Johan Bagger (1642-1722), med tiden kyrkoherde i Trelleborg. Han befann sig 1667 nämligen vid universitetet i Uppsala där han i början av december detta år var respondent vid en disputation. I Lund inskrevs han först i slutet av januari 1668 tillsammans med en tredje broder, Laurentius. Alldeles bortsett från att de båda rektorssönerna Johannes alltså befann sig på fel platser 1667 för att ha kunnat vara Lunds förste student så kan de också avskrivas av ett helt annat skäl. Namnet i matrikeln innehåller ju som nämnts mellannamnet ”Andreae filius”, och detta är ett patronymikon baserat på faderns förnamn. Den förste lundastudentens far måste alltså ha hetat Anders (eller på latin Andreas) medan de båda rektorssönernas far ju hette Olof (Olaus).
Biskopens favorit
Finns det då någon Anders Bagger eller Bager som skulle kunna misstänkas vara far till vår student? Jodå: sedermera kyrkoherden i Fridlevstad Anders Bager eller, på latin, Andreas Bagerus Andreæ. Denne kyrkoman är för eftervärlden främst känd för ”Bagers bok”, en ytterst detaljerad skildring i handskrift av den egna församlingen, inklusive biografiska uppgifter om honom själv och hans föregångare som kyrkoherdar (för säkerhets skull lät han mura in boken i kyrkans kor, där den påträffades först 1837; en detalj som man som arkivarie inte kan undanhålla). Innan han hade blivit kyrkoherde borta i Blekinge hade Anders Bager dock haft en påtaglig lundakoppling. Under ett antal år hade han nämligen varit amanuens och sekreterare hos biskop Peder Winstrup, och skall uppenbarligen ha varit en av dennes ”favoriter”. Att en sådan man skulle ha varit snar att skicka sin son till det universitet Winstrup varit med om att ta initiativet till är förstås inte orimligt, och som Bager var född 1628 kunde han rent kronologiskt mycket väl ha haft en son som var mogen att inskrivas vid universitetet 39 år senare; detta i beaktande av att studenter vid denna tid ofta bara var i de mellersta eller rentav lägre tonåren när de påbörjade sina universitetsstudier.
Problemet här är dock att Anders Bagers första äktenskap enligt hans egna uppgifter i ”Bagers bok” var barnlöst. Om detta gäller även hans andra äktenskap är mer oklart men har i sammanhanget ingen betydelse då hustru nummer ett, Cecilia Bagesdotter, avled först 1682. Om inte den gode kyrkoherden haft en son i (eller utom) sitt första äktenskap som han av någon anledning velat undanhålla eftervärlden uppgifter om så får alltså även han avskrivas som en nyckel till den förste lundastudentens identitet.
En uppsjö av Bagrar
Letar vi vidare är det bara att konstatera att det inte är ont om personer med namnet Johannes Bager(us) i svenskt-danskt 1600-tal, och att många bärare av namnet varit just präster – ett av de vanligaste yrkena bland dåtidens akademiker. Det är att identifiera en av dem med studenten av 1667 som är det svåra. En Johannes Bagerus som hade avlagt teologie kandidatexamen i Köpenhamn var under sent 1600-tal rektor för skolan i Slangerup, men han var född 1662 och således alltför ung för att ha blivit student i Lund 1667. Detsamma gäller den Johan Bager som var pastor i först Näsinge och därefter Skee (båda i Bohuslän) i början av 1700-talet och avled 1721. Han skall då nämligen ha varit blott 47 år och bör alltså ha varit född kring 1674.
Också i listor över gamla dissertationer (avhandlingar) vid olika europeiska universitet återfinner man namnet. En Johannes Baggerus (med två g) disputerade 1670 i just Lund på avhandlingen Ostracismus leviter adumbratus, &, quantum fieri potuit, cum Petalismo comparatus. Detta är dock med säkerhet vår ovannämnde vän Hans Bagger, vilken samma år (tillsammans med två av sina bröder, dock tydligen inte Johan) var en av promovendi vid Lunds universitets allra första promotion. Mer svåridentifierad är däremot den Johannes Bagerus (med ett g) som, troligen 1688, i Köpenhamn försvarade dissertationen De lege et evangelio. Som man vid denna tid i regel disputerade rätt tidigt som akademiker så gör avståndet på drygt 20 år det mindre troligt att respondenten här skulle vara identisk med vår gäckande lundastudent. Detsamma får sägas om den person med samma namn som 1691 disputerade på avhandlingen De Fundamento Fidei et Salutis, också det i Köpenhamn. Någon av dessa båda respondenter (eller om det kanske rentav rör sig om en och samma person) skulle för övrigt kunna vara identiska med den Johannes Bagerus som omkring 1688-1690 bodde på Valkendorfs kollegium i Köpenhamn, Nordens äldsta särskilda studentboende.
Ser man till uppgifter i universitetets eget arkiv så verkar det inte heller som att den Johannes Bagerus vi här söker har satt några ytterligare spår i handlingarna. När namnet dyker upp i exempelvis närvarolistor och protokoll från sent 1660-tal och 1670-tal är det i regel tydligt att det är någon av rektorssönerna med samma namn det handlar om. Kanske tröttnade den ”ursprunglige” Johannes på att vänta på att undervisningen vid universitetet skulle komma i gång på allvar? En viktig anledning till att så många personer skrev in sig redan under 1667 var nämligen att man från universitetets egen sida hade haft ambitionen att öppna redan höstterminen detta år. Detta hejdades dock av regeringen i Stockholm som ville invänta kungens namnsdag i januari påföljande år som invigningsdatum.
Jag tvingas således konstatera att utifrån de uppgifter jag lyckats söka fram så tycks den Johannes Bagerus som 1667 präntade sitt namn i universitetets matrikel alltjämt få räknas till skaran av ”obscura” personer i vårt lärosätes historia. Men med tanke på de stora mängder äldre, svåråtkomlig litteratur och unika arkivdokument som i våra dagar löpande digitaliseras och tillgängliggörs på nätet, och med tanke på hur släktforskare världen om successivt länkar ihop sina uppgifter i stora internationella databaser, så är jag inte utan hopp om att det en dag skall gå att få veta litet mer om Lunds förste student – kanske lagom till 400-årsjubileet 2067?
Fredrik Tersmeden
arkivarie vid Universitetsarkivet |
|
|