Torbjörnssons främsta inkomstkälla under tiden han uppehöll sig i Lund var de små egenhändigt författade skrifter som han lät trycka upp och sälja. Deras titlar är många och någon slutgiltig lista finns nog inte – säkert har en hel del titlar också uppfunnits av andra och tillskrivits Torbjörnsson – men bland de oftast nämnda återfinns
• Venuskulten på Lunds gator • Den till helvetet tum-, kum- och fumlande fyll-bylten eller den stukade gästgifvaren • Den osnutna köksan eller ett fy fan vid tanken på lutfisk • Den evigt vedergällande rättvisans menuettpolketterande taktpinne vid alla svinpälsars yttersta hundfröjd
Det gick även att prenumerera på verk han förr eller senare skulle bli klar med. Bland dessa – måhända ofullbordade – skrifter kan man särskilt nämna
• De lärde gnidarne – eller – den inpiskade snål- och hjärtlöshetens rävaktige åsnor i en måhända missbrukad lärdoms – gudaktighets – statsmanna – och ekonomie – fraselogi tillhopavirkad, för att icke säga tillhopalappad lejonriddaredräkt • Publicisten – eller – hjärta som en hyena, som en struts, som en skorpion, och huvud som en nors, som mops, som tallstrunt – eller – som en falsk hallstämpel, ett missvisande timglas, en bedräglig kryddkrämarevåg
eller varför inte...
• Håll trut, Vet hut!
Torbjörnsson förekommer för sista gången i studentkatalogerna 17 år efter sin inskrivning, år 1874, varefter han gav sig av för att finna sin lycka utanför universitetsstaden. Sina småskrifter bar han fortsatt med sig, men utökade nu sina inkomstkällor genom att avhålla så kallade ”deklamatoriska soiréer”, där han läste upp olika texter – ofta imponerande långa – ur minnet, för att sedan dels hålla ett fritt av publiken valt föredrag, dels hålla en ”disputation” över något av ämnena.
Vid föreläsningsturnéns början 1874 läste Torbjörnsson upp tre stycken av Esaias Tegnér; ”Tal vid jubelfesten 1817”, ”Svea” och ”Carl den XII”, men mot slutet hade denne ”Sacri Ministerii Candidatus atque Liber Studiosus, Lundensis, Gothoburgensis, det är Sakri Ministerii Kandidat och Fri Studerande, det vill säga student, af Göteborgska Landskapsföreningen wid Kongliga Carolinska Universitetet i Lund” utökat repertoaren till nio nummer, bland vilka ”Biskop Agardhs glänsande snillrika och berömda tal om qwinnan” och ”Marseljäsen tolkad av Karl Vilhelm Strandberg” kunde räknas. Hur dessa föredrag mottogs av åhörarna vet vi inte, men en bonde på en kreatursmarknad i Halland skall i alla fall, efter att ha hört Torbjörnsson tala, ha sagt att ”Det blir allt en faselig bra prest af Torbjörnsson med tiden!”. Och ett bättre omdöme kan väl en teologstudent inte begära!
Man skulle kunna tro att Erik Augusts saga slutade där, men Torbjörnssons vana trogen innehåller den ytterligare några förvånande vändningar. Mot slutet av livet gjorde nämligen denne överliggare en fullständig 180-graderssväng och blev avlönad talare vid en godtemplarloge i Göteborg (och, får man därför anta, nykterist!). Hur denna omvändelse gick till skulle man allt bra gärna vilja veta, men just därom tiger källorna. Vad vi vet är emellertid att Torbjörnsson inte var stillsam ens vid sitt dödsögonblick; han avled, som studentnationsgenealogen Carl Sjöström uttrycker det, ”i vestibulen å Göteborgs jernvägsstation, vid en Goodtemplarutflygt, 4 mars 1886”.
Denna artikel hade egentligen inte varit komplett utan ett fotografi på Torbjörnsson, men något sådant har författaren tyvärr, trots ivriga efterforskningar, inte lyckats hitta. Likväl kan följande målande beskrivning till viss grad ersätta ett dylikt. Om inte annat så ger det en bra bild över hur denne vidunderlige överliggare, kolportör, talare och pamflettist tedde sig på 1870-talet:
"Gammal grå, slokig storm öfver en flintskallig hjässa; genomborrande ögon, dito glasögon, som hänga ned på en toppröd näsa; cyniskt skägg, tunna läppar, hvilka ständigt äro i rörelse och slå ihop med ett ljud, ej olikt klappträns; stor blårandig ylledyk, virad dubbel kring halsen; iklädd tre öfverrockar, af hvilka den yttersta är en grå sammetspalletå; jämntjock kring lifvet; behängd med tvänne digra skinnväskor, innehållande broschyrer, akademiska statuter samt diverse matvaror; benkläder af obestämd färg, nedtill instuckna i ett par sjumils bottfårer: knölpåk i högra handen."
|
|
|