BizWizard Web page
178 LU SE stand 100
”Ett osedligt och förargelseväckande uppträde” : Carl Lindell och 1884 års likkisteincident
Alla har vi gjort bort oss. Det kvittar när, hur och var; alla har vi någon gång agerat förhastat och i övermod. Ibland har även alkohol varit involverat. Det här är historien om ett sådant tillfälle. Det här är också historien om hur det kan vara att vara arkivarie och författare av populärhistoriska artiklar; ibland finner man arkivaliska spår av en händelse som verkligen skriker efter en artikel, men som samtidigt inte ger stoff till mer än en eller två sidor färdig text. Därför har jag också i det längsta dragit mig för att skriva denna artikel, i rädsla för att den skulle bli ynkligt kort. Nu har jag emellertid skrivit den, och det är upp till läsaren att avgöra om även jag gjort bort mig.
Torsdagseftermiddagen den 18 september 1884 fick staden Malmös invånare bevittna en uppseendeväckande händelse; en droska med ett stort antal personer for omkring på stadens gator. I vanliga fall hade kanske en droska med passagerare inte väckt särskilt stort uppseende i en ännu hästdriven tid, men det faktum att vagnen – förutom osedvanligt stimmande och tjoande människor – även innehöll en likkista fylld med spritflaskor fick nog en eller annan att höja på ögonbrynen.

En av personerna i vagnen var den tjugoårige lundastudenten Carl Lindell. Han var född i Torrlösa, en liten ort som ligger i nuvarande Svalövs kommun i Skåne, den 13 maj 1863. Hans föräldrar var åbon Bengt Månsson Lindell och Cecilia Månsdotter. Han hade skrivits in vid Lunds universitet redan 1881, och tillhörde Skånska nationens andra avdelning. Denna avdelning kallades Lunds distrikts avdelning, och omfattade studenter som tagit studenten i Lund men inte härstammade från själva staden. Det är om Carl Lindell denna artikel handlar.


2341 Droska bild1 600
En droska. Ehuru detta inte är droskan ifråga så kan bilden ändå ge en föreställning om det fordon som användes.

Så vad hände då egentligen den 18 september 1884? Lindell, som var den ende studenten i sällskapet, hade tillsammans med ”ett par” kamrater från Lund hyrt en droska i Malmö. Sedan detta klarats av fick de den lysande idén att bege sig till en likkisthandlare, där de köpte en kista av barnmodell. Kistan placerades över drosksätena, och i kistan lades punschbuteljer och glas. Sedan de även plockat upp ”ett par illa kända quinnor” gav de sig så ut på stadens gator, ”drickande och förande oljud”.

Vi kan föreställa oss att stämningen i droskan blev mer och mer animerad allt eftersom de fyllda punschbuteljerna i likkistan ersattes av tomma diton. Måhända blev även ljudnivån högre. Men förr eller senare måste det roliga ta slut, och när den sista flaskan var urdrucken återstod frågan om vad de droskburna skulle göra av likkistan. Det säkerligen väl beskänkta sällskapet kom till sist på att det värdigaste slutet för en barnlikkista fylld med tomflaskor måste vara att sjösätta den på stranden väster om Malmöhus slott. Och så slutade denna Malmötorsdag.
2342 Bild 2
Sydsvenska Dagbladet och Lunds Weckoblad rapporterar om händelsen den 20 september respektive 7 oktober 1884.

Huruvida polisen ingrep förtäljer inte historien, men då Lunds Weckoblad (mer om detta nedan) rapporterade att Malmöpolisen var synnerligen långsam med att inkomma med en rapport om händelsen, kan vi kanske gissa att den gjorde det på något sätt, om än med begränsad entusiasm. Oavsett vad kan vi gissa att dagen efter nog inte var så angenäm för passagerarna. Ytterligare en för vilken fredagen den 19 september 1884 inte var så angenäm var turbinmaskinisten i Malmö (Malmö stad hade 1870 installerat en turbin för att hålla stadens kanal ren), som hade att plocka upp ett styck barnlikkista med uppdruckna flaskor ur kanalen.


Hela saken väckte naturligtvis stor uppståndelse. Sydsvenska Dagbladet refererade händelsen under rubriken ”Groft okynne”, och till och med Norrbottens-Kuriren i Luleå rapporterade om saken, om än med den något mindre allvarliga rubriken ”Lundensare ’gasterande’ i Malmö”. Lunds Weckoblad väntade i sin tur till den sjunde oktober med att rapportera om händelsen, men talade då om det ”pinsamma intryck” saken ”väckt i de akademiska kretsarna”. Saken var klar; en sådan här sak gick helt enkelt inte att tysta ner, eller i vart fall att låta passera ostraffad.

2349 Bild 3 portr%c3%a4tt 1x1
1x1

Gustaf Ljunggren. Universitetets rektor och Lindells inspektor.

Att Lunds universitet i äldre tider höll sig med egen domstol är ett faktum som så ofta upprepas i studenthistoriska sammanhang att det knappast är värt att referera här. Vad färre kanske vet är att denna akademiska jurisdiktion år 1852 begränsades till att universitetet hade begränsad domsrätt i frågor rörande studenters och universitetspersonals uppförande (för mer information om detta hänvisas till Fredrik Tersmedens artikel ”Ett äkta fall av Ågren” i Lundensaren nr. 10), en institution som kan ses som en föregångare till dagens disciplinnämnd. Då den ende till universitetet knutne deltagaren i detta ”grova okynne” var Carl Lindell var det också han ensam som den 3 oktober 1884 kom inför Rector magnificus Gustaf Ljunggren – som till råga på allt var inspektor för Skånska nationen! – för att svara för sina gärningar.

Vid rektorsförhöret erkände Lindell utan vidare allt det inträffade. Förmodligen var det meningslöst att neka; fakta i målet hade ju publicerats i tidningar från Malmö till Luleå. Rektor tog dock inte hänsyn till Lindells beredvillighet att erkänna, utan skrädde tvärtom inte orden när han bedömde att det ”oskickliga och förargelseväckande” uppträdet och ”den råhet det ådagalade” föranledde honom att relegera Lindell från Lunds universitet i en termin, något som tillkännagavs såväl hans nation som Akademiska Föreningen och Uppsala universitet.
2344 Bild 4
Rektors besked till Skånska nationen om Lindells relegering på grund av ”deltagande i ett osedligt och förargelseväckande uppträde”.

Så var 1884 års likkisteincidents saga all. Men, invänder någon, vad hände då med Lindell? Jo, han återvände enligt studentkatalogerna till Lunds universitet vårterminen 1885, och finns även med i katalogen för höstterminen samma år, men förekommer därefter inte mer i universitetets handlingar. Enligt studentnationsgenealogen Carl Sjöströms matrikel över Skånska nationen emigrerade Lindell sedermera till USA, där han dog 1903. I det nya landet försörjde sig Lindell först som sjukgymnast, och sedan som ägare av ”en storartad badinrättning”. Och vad gäller det sistnämnda så får vi väl hoppas att han hade lärt sig sin läxa och inte placerade några likkistor i badvattnet…


Text: Henrik Ullstad
Arkivarie vid universitetsarkivet
Författaren vill rikta sitt varma tack till Lukas Sjöström och Fredrik Tersmeden för vänlig hjälp med korrekturläsning, samt vad gäller den sistnämnde även för framtagande och scannande av arkivhandlingar.





152 Lunds universitet L RGB