Webbversion
 

Det bortglömda C-vitaminet gör comeback!

För över 40 år sedan skakade den tvåfaldige Nobelprisvinnaren, Dr. Linus Pauling, om den vetenskapliga världen med sin bok Vitamin C and the Common Cold. Hans teori att höga doser C-vitamin kunde bekämpa den vanliga förkylningen, förutom att producera en mängd andra hälsofördelar, gick stick i stäv med det vetenskapliga etablissemanget.

Boken blev dock en succé och miljontals människor började använda C-vitamin.

Det dröjde dock inte länge förrän ”motbevisen” kom. Studie efter studie skulle motbevisa Pauling. Den senaste studien kom bara för några veckor sedan. ”Ingen idé att ta C-vitamin – hjälper inte mot förkylning”, lät det.

Så gott som alla däggdjur förutom marsvinet, vissa apor och människan kan producera sitt eget C-vitamin (1). Detta egenproducerade vitamin fungerar som en slags superladdad förlängning av immunsystemet. Det kan mycket väl vara anledningen till att djur mycket sällan blir sjuka. Cancer är så gott som icke existerande i djurvärlden, jämfört med människan.

Människan hade en gång förmågan att producera C-vitamin, men med anledning av vad forskare kallar ett ”infött fel på kolhydratsmetabolismen”, så har vår lever nu ett enzym (L-gulonakton – GLO) som blockerar formandet av askorbinsyra. (2)


Forskarna tror att det kan bero på att denna mekanism blev onödig på grund av att vi lever på en diet rik på C-vitamin. Men om det nu är så, varför skulle inte vår diet och extra tillskott med C-vitamin ge oss samma superladdade immunförsvar? Kan det bero på mängden C-vitamin – eller kvalitén – kanske upptaget?

Dagligt rekommenderat intag (DRI) för vitamin C är 80 mg – en ringa mängd jämfört med de 13 000 mg som getter och andra däggdjur producerar dagligen – förutom när de blir stressade, varmed de producerar mycket högre mängder. (3)

80 mg kommer att förhindra skörbjugg, men inte mycket mer. Förmodligen borde man döpa om DRI till minsta möjliga dagsdos (MMD) för att förhindra märkbara sjukdomar. Man kan spekulera mer om anledningen till detta, men vi överlåter det till andra. Det märkliga är att Livsmedelsverket förbjuder tillverkare av kosttillskott att påstå att maten inte innehåller tillräckligt av vitaminer och mineraler – samtidigt som de beordrar berikning av livsmedel för att ens komma upp till fattiga DRI.

Skörbjugg är en sjukdom som beror på att proteinet kollagen inte bildas på grund av C-vitaminbrist. Kollagen håller ihop bindväven och brist gör så att kroppen mer eller mindre faller isär. Skörbjugg visar sig först och främst genom blödande tandkött, sedan tandköttsinflammation och därefter tandlossning. Dessutom finns det ganska seriösa teorier om att hjärt- och kärlsjukdomar kan orsakas av C-vitaminbrist. Kärlväggarna får sprickor (faller isär) och fylls med kolesterol och kalcium för att lagas. När det blir för mycket, kan dessa proppar lossa och täppa igen kärlen helt. Man blir också mycket trött (utbränd?).

Historia
Skörbjugg var ett mycket allvarligt problem när européerna skulle utforska världen med sina sjöresor som varade i flera månader innan de kom iland. Mer än femtio procent kunde dö av skörbjugg. I slutet av 1400-talet förlorade engelska flottan 10 000 man. 100 000 man insjuknade under bara 40 år. Det hotade hela engelska flottans herravälde.

En engelsk läkare, James Lind, kunde i mitten av 1700-talet visa att juice från lime botade skörbjugg. Det blev därefter obligatoriskt på engelska flottans alla fartyg och sjömännen började kallas limeys.  Man tror att detta var anledningen till att Storbritannien med lord Nelson vann kriget mot Napoleon till sjöss. De kunde nämligen ligga ute längre utan att byta besättning vilket annars var obligatoriskt efter tio veckor.

Sjöfararen och upptäcksresanden James Cook tog åt sig av Linds råd och tog med sig citroner och jättelager med surkål och bunkrade frukt och grönsaker var han kom åt under sina resor. Han gjorde två resor på vardera tre år – inte en enda man fick skörbjugg.

Soldater ute på fälttåg led även av skörbjugg. Det finns också noteringar om att vikingarna led av skörbjugg. I Thorsteins saga berättas om att ”Thorstein ”tekr skyrbjug i hafi” under vistelse i Norge. Under en belägring av Stockholms slott på 1400-talet reducerades antalet mannar från 1000 till 80 på grund av skörbjugg.

Skörbjugg i sin värsta form är idag ett minne blott i västvärlden, men det finns andra åkommor som inte hanterats, som man tror C-vitamin kan förebygga eller bota. Linus Pauling var föregångaren. Han påstod sig bota cancer redan på 1930-talet. Men hans kollegor förklarade honom mer eller mindre galen. Fast på senare år har det kommit fram studier som, med C-vitamin i tillräckligt höga doser, påstår sig kunna bota cancer i livmodern,[4] bukspottkörteln,[5] prostatan, urinblåsan, huden, bröst, lungor, och sköldkörtel, såväl som lymfkörtlar.[6]

Nåja, hur det nu än är med detta så dröjer det nog ett bra innan vi får ta del av dessa rön inom den medicinska världen. Cancerindustrin är en mångmiljardindustri. Så lätt går det inte.

Men det kommer allt fler studier som bekräftar Linus Pauling. Väldigt många faktiskt – nästan överväldigande många.

• En europeisk studie på 20 000 personer fann att kardiovaskulära problem var 60% mindre hos de med de högsta C-vitaminnivåerna, jämför med de lägsta. (7)

• En svensk studie från 2014 på 17 000 kvinnor fann att de med högre nivåer av vitamin C hade betydligt lägre dödsrisk från alla orsaker. (8)

• En META-studie från 2012 på 29 kliniska studier fastställde att tillskott med vitamin C sänker både det systoliska och diastoliska blodtrycket. (9)

• En japansk studie på 2000 personer fann att de med högre serumkoncentration av C-vitamin hade betydligt lägre risk för problem med artärer i hjärnan. (10)

• En annan studie fann att 1000 mg C-vitamin reducerade C-reaktivt protein, en inflammationsmarkör, kopplad till hjärtproblem, med 17%. (11)

• En studie som presenterades under ett möte hos American Academy of Neurology 2014 visade att risken för stroke på grund av hjärnblödning är lägre för personer med normala C-vitaminnivåer jämfört med de som hade lägre doser. De som hade normala nivåer fick ingen stroke alls. (12)

Medan media försöker avskräcka oss från att ta tillskott överhuvudtaget fortsätter det att strömma fram studier som visar hur bra det är. I en ideal värld är det lätt att få tillräckligt med näringsämnen, men i den verkliga världen är det svårare. Det är mycket som talar för att vitamin- och mineralbrist är ett ledande bidrag till nästan alla sjukdomar. Konstgödslingar utarmar jordarna på alla mineraler, jordbrukarna tillsätter ett fåtal för att plantan överhuvudtaget skall stå upp. Utan mineraler fungerar inte de eventuella vitaminer som finns kvar efter ytterligare bearbetning.

Komplement till gym?
C-vitamin är kanske den mest underskattade av alla vitaminer – men kanske den mest viktiga – om vi får tillräckliga doser med bra kvalitet. Dess fördelar börjar nu accepteras och förespråkas. En studie från University of Colorado visar att markörer som uppmätts av forskarna påvisar att C-vitamin ger samma kardiovaskulära fördelar som regelbunden träning. En markör (ET-1) som dramatiskt ökar risken för hjärtsjukdomar minskade med intag av 500 mg C-vitamin lika mycket som daglig träning.

Men inte bara det, C-vitamin mångfaldigar fördelarna för de som redan tränar genom att reducera oxidativ stress, (14) förbättrar generell muskelfunktion samt förkortar återhämtningstiden. (15)

Men detta kanske bara är toppen på isberget, för när man tänker på hur mycket C-vitamin djuren producerar, normalt och sedan vid stress, så förstår man att 80 mg är en närmast löjlig mängd om man jämför människans vikt i förhållande till djur. Linus Paulings arbete och forskning har undertryckts i ett halvt sekel snart. Först nu börjar vetenskapen sakta komma ifatt. En ny studie visade till exempel att personer som får höga doser C-vitamin får 80% minskad risk för hjärtattack och 42% reducerad risk för stroke, förutom att det kan sänka blodtrycket och skydda mot plackbildning i artärerna. (16)

Inte nog med det, C-vitamin förbättrar produktionen av glutation, kroppens ”master antioxidant”, den mest kraftfulla antioxidanten i kroppen som återfinns i varje cell. Den kallas ”master antioxidant” för att den kan maximera utförandet av alla andra antioxidanta, inklusive vitamin E, Q10 och ALA, såväl som vid intag av färska grönsaker och frukt. Tillverkningen av glutation avtar med ålder vilket innebär att det är viktigt med C-vitamintillskott i högre mängder ju äldre man blir.(17)

Det skyddar även blodkärlsväggarna vilket förhindrar inflammationer som startar plackbildningar, samtidigt som det ökar produktionen av kväveoxid vilket gör blodkärlen elastiska. (17)

Och hur var det nu med förkylningar – botar det dem? Nja, det gör det nog inte, men det förkortar förkylningstiden och symtomen ganska rejält – om man tar tillräckligt hög dos, Enligt den senaste forskningen från Finland av Dr. Harri Hemilä från universitetet i Helsingfors så är hela potentialen hos vitamin C ännu inte känd, påstår han efter att ha granskat forskningen.

Data från tidigare kliniska försök visar att majoriteten av kontrollerade studier enbart har använt en mycket försiktig dos på enbart 1 gram per dag av vitamin C men tittar man på studier med avsevärt högre doser finner man ett klart samband mellan doseringen och dess effekt på varaktigheten hos förkylningssymtom som kan uppgå till 6-8 gram om dagen.

”Två kontrollerade studier fann en statistiskt säkerställd dos-respons, för längden av vanliga förkylningssymtom, med upp till 6-8 g/dag av vitamin C. Således kan de negativa resultaten hos vissa terapeutiska studier av vanlig förkylning förklaras med dessa låga doser.” (18)

Med tanke på den relativt låga kostnaden för vitamin C så kan det vara samhällsmässigt intressant med ett tillskott om man förkortar tiden från 1-2 veckor till 2-3 dagar.

När det gäller botandet av cancer, vilket vissa definitivt påstår att C-vitamin kan göra, så krävs mycket höga koncentrationer i blodet, vilket endast kan uppnås med intravenösa injektioner eller liposomal vitamin C, där C-vitaminet omsluts av fosfolopider och bildar mikroskopiskt små fettkulor som tas upp nästan lika bra som injicerat C-vitamin.

Sättet som detta skulle fungera på är att C-vitaminet bryts ner ganska snart och bildar väteperoxid, reaktivt syre, som är skadligt för cellerna. Men, studier visar att tumörcellerna är långt ifrån lika kapabla att avlägsna den skadliga väteperoxiden som normala celler, därmed förstörs cancercellerna snabbare. Det förklarar varför normal vävnad inte skadas, men däremot cancervävnad. Detta säger professor i strålnings-onkologi, Dr. Buettner, vid University of Iowa. (19)


(1) [1] https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/1106297

(2) [2] https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/491997

(3) Ibid.

[4] http://stm.sciencemag.org/content/6/222/222ra18

[5] https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/23381814

[6] https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC3480897/

(7) Am Heart J. 2011 Aug;162(2):246-53.

(8) http://www.naturalhealth365.com/vitamin-c-supplement-benefits.html

(9) Am J Clin Nutr. 2012 May;95(5):1079-88.

(10) http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/11022052

(11) Free Radic Biol Med 2009; 46(1)

(12) http://www.nydailynews.com/life-style/health/vitamin-linked-reduced-stroke-risk-article-1.1618380

(13) http://www.the-aps.org/mm/hp/Audiences/Public-Press/2015/44.html

(14) http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/17585027

(15)  http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/12692182

(16) https://www.researchgate.net/

(17) http://www.drsinatra.com/the-heart-health-benefits-of-vitamin-c

(18) http://www.mdpi.com/2072-6643/9/4/339

(19) University of Iowa January 10, 2017

 Redox Biology 2016 Dec; 10: 274–284

Medicine.news February 19, 2017