Om några veckor står den ryska dirigenten Stanislav Kochanovsky på Malmö Lives scen och dirigerar Malmö symfoniorkester. Det är anmärkningsvärt. Med uppdrag hos de främsta ryska orkestrarna, och som tidigare chefsdirigent vid State Safonov Philharmonic Orchestra, är han en ambassadör för den ryska regimen.

Naivt kan vi försöka påskina att dirigenter och musiker endast företräder sig själva och sin konst, men det musikaliska ekosystemet har alltid haft en politisk resonansbotten. Ingen musik har kunnat skapas eller finnas utan de institutioner som företräder och finansierar den och makten är därför alltid närvarande när en dirigent går upp på pulten.

I demokratier som Sverige finns tanken om ”armlängds avstånd” mellan politik och konst. I auktoritära regimer ser det helt annorlunda ut – något som både konsertarrangörer och musikkonsumenter bör vara vaksamma på.

Precis som idrotten spelar det ryska kulturlivet en avgörande roll i att förstärka den positiva bilden av Ryssland. Detta är inget nytt. Idrott och kultur brukar användas som medel att uppnå och sprida mjuk makt. De förstärker propagandans försök att legitimera och försköna den hårda, nakna maktens militära våld och förtryck. Genom historien har totalitära stater funnit kulturen användbar för att ge sammanhang åt sina ideologier.

Sedan Rysslands invasion av Ukraina har flera framstående ryska konstnärer, liksom akademiker, visat otroligt civilkurage då de skrivit under protestbrev mot kriget. Många av dessa har nu lämnat sina positioner i den ryska offentligheten, än fler har tvingats bort. Stanislav Kochanovsky som snart ska komma till Malmö dirigerade den Nationella ryska ungdomsorkestern och flög sedan till Stavanger för en konsert medan bomberna började falla över Ukraina. Samtidigt valde han att vara tyst om den ryska invasionen – och det har han varit sedan dess. Enligt hans schema ska han flyga från en konsert i Moskva till Malmö för att sedan åka till S:t Petersburg för nästa uppdrag.

Ledningen på Malmö Live talade i början av kriget om att det viktigaste de kunde göra var att lyfta fram musiken. Uttalandet och agerandet visar på en alldeles speciell form av tondövhet.

Runt om i världen har flera stora och viktiga musikinstitutioner markerat och vägrat vara kuggar i Putins propagandamaskineri. Legendariska och framstående namn som vägrat ställa sig på de drabbades sida och i stället valt tystnad och lojalitet med förövaren har fått se sina internationella karriärer smälta bort. Det är det enda rimliga.

Daniel Hansson

Director musices vid Malmö universitet och gästprofessor i dirigering vid Lviv National Music Academy, Ukraina

Bo Petersson

Professor i statsvetenskap vid Malmö universitet

Sanimir Resic

Historiker och docent i Europastudier, dekan för Konstnärliga fakulteten vid Lunds universitet

Staffan Storm

Professor vid Musikhögskolan i Malmö vid Lunds universitet och ledamot i Kungliga Musikaliska Akademien

Malmö Live har avbokat Stanislav Kochanovsky. Läs mer om det här.