Världshandeln måste bli hållbar nu – missa inte historisk möjlighet

Klimatkrisen är en eskalerande försörjningskris – och det går inte längre att ducka för behovet av hållbara leverantörskedjor. Regering och riksdag har nu chans att bidra till skärpt lagstiftning för att stärka respekten för mänskliga rättigheter, klimat och miljö i den globala handeln.

”En atlas över mänskligt lidande och en förödande dom över ett misslyckat klimatledarskap.” Så kommenterar FN-chefen António Guterres FN:s klimatpanels anpassningsrapport. Rapporten visar att runt 3,5 miljarder människor bor i områden som är extra sårbara för klimatförändringar. Till stor del är det människor som lever i länder med utbredd fattigdom. De som har bidragit minst till det förändrade klimatet är de som drabbas hårdast av konsekvenserna. Miljontals människor, inte minst de som brukar jorden, påverkas redan i dag av extrema översvämningar, torka, förändrade vattenflöden och kraftigare stormar.

För att familjejordbruk i länder med utbredd fattigdom både ska kunna försörja sig och investera i exempelvis trädplantering, motståndskraftiga grödor och bevattningssystem, behöver deras inkomster öka. Ohållbart låga priser på grödor och ohållbart låga löner är en grundorsak till barnarbete och leder till att människor inte har råd att tillgodose sina grundläggande rättigheter som utbildning, sjukvård och näringsriktig mat.

”Ska vi lyckas med den genomgripande omställning och anpassning som behövs måste världshandeln, som omsätter drygt 200 tusen miljarder kronor årligen, främja en hållbar utveckling.”

Ska vi lyckas med den genomgripande omställning och anpassning som behövs måste världshandeln, som omsätter drygt 200 tusen miljarder kronor årligen, främja en hållbar utveckling. En ny Kantar Sifo-undersökning visar att nio av tio svenskar anser att företag bör hållas ansvariga om det i produktionen av deras varor förekommer barnarbete, tvångsarbete eller löner som det inte går att försörja sig på. Tyvärr är det inte fallet i dag.

Vi välkomnar därför EU-kommissionens förslag som ska göra det obligatoriskt för företag att motverka negativa effekter på mänskliga rättigheter, arbetsrätt, klimat och miljö. Direktivet bidrar till harmoniserade regler på EU-nivå och en jämlik spelplan som gynnar ansvarstagande företag. EU kan genom sin storlek medverka till att företagande med respekt för mänskliga rättigheter och miljö blir normen i världshandeln.

”EU kan genom sin storlek medverka till att företagande med respekt för mänskliga rättigheter och miljö blir normen i världshandeln.”

Att EU-kommissionen för första gången lyfter in levnadslöner i ett regelverk är en viktig positionsförflyttning om vi ska kunna utrota fattigdom och hunger i linje med FN:s globala hållbarhetsmål till 2030. I en värld där fyra miljarder människor lever i länder utan trygghetssystem går det inte överskatta betydelsen av att människor kan försörja sig på sin lön.

Men innehållet i det direktiv som EU-kommissionen har lagt fram är otillräckligt. Här är några centrala brister i förslaget och som regeringen, riksdagspartierna och EU-parlamentarikerna bör hantera i den fortsatta beslutsprocessen:

I nuvarande förslag är det bara de allra största företagen som omfattas av regelverket – det räcker inte. Ansvaret att göra riskanalyser och riskhantera behöver omfatta betydligt fler företag, och särskilt de som hanterar varor med hög risk för negativ påverkan på mänskliga rättigheter, klimat och miljö. Det ansvaret bör sträcka sig genom hela leverantörskedjan, eftersom de största hållbarhetsutmaningarna ofta finns i länder med utbredd fattigdom.

Klimatperspektivet behöver få större fokus. Ansvaret att göra riskanalyser över den egna klimatpåverkan måste förtydligas genom att Parisavtalet och 1,5-gradersmålet skrivs in bland de konventioner som företag ska riskhantera (i direktivets bilaga).

EU-kommissionens begränsning till ’etablerade affärsrelationer’ är problematisk och kan leda till kortsiktiga affärsrelationer. Ansvaret för att göra riskanalyser bör, liksom i FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter, UNGP, bygga på att företag ska prioritera risker utifrån hur allvarliga de är.

De människor som berörs av ett företags verksamhet ska höras. Nuvarande skrivning om att social dialog med fack och rättighetsbärare ska göras när det ”anses vara relevant”, öppnar för godtycke. Direktivet bör utgå från UNGP när det gäller meningsfull konsultation med fack och rättighetsbärare.

EU-kommissionens förslag behöver kompletteras med ett genusperspektiv eftersom kvinnor ofta är utsatta för diskriminering och sexuella trakasserier.

Uteslutning från offentlig upphandling bör finnas med i sanktionslådan. 

Kommuner, regioner och statliga myndigheter har också en viktig roll som köpare av varor och tjänster. Den offentliga köpkraften på drygt 800 miljarder kronor årligen, bör främja företag med hållbara affärsmodeller. Varor som det offentliga köper in ska inte ha producerats av barn eller lett till andra kränkningar av mänskliga rättigheter. En ny enkät med svar från 422 upphandlande organisationer visar att det i dag finns stora brister när det gäller att ställa och följa upp hållbarhetskrav i offentlig upphandling. Regeringens förslag om att göra det obligatoriskt för myndigheter att bland annat beakta klimatet när de upphandlar varor och tjänster är ett viktigt steg i rätt riktning. Men för att lagförslaget i högre grad ska bidra till en rättvis omställning och understödja det nya EU-direktivet ovan bör det vara obligatoriskt att även ställa krav på mänskliga rättigheter och göra uppföljningar av ställda hållbarhetskrav.

”Redan om åtta år måste vi ha halverat utsläppen av koldioxid för att klara Parisavtalets 1,5-gradersmål.”

Redan om åtta år måste vi ha halverat utsläppen av koldioxid för att klara Parisavtalets 1,5-gradersmål. Då ska vi också ha utrotat fattigdom och hunger, enligt FN:s globala hållbarhetsmål. Och om bara tre år, 2025, ska världen vara fri från barnarbete. Men det finns nu 160 miljoner arbetande barn i världen och antalet har ökat för första gången på tjugo år. Arbetet med en rättvis klimatomställning måste påskyndas.

Regering och riksdag kan nu bidra till ett paradigmskifte i arbetet med hållbarhet inom den internationella handeln. Med skarpa regelverk för både företags och offentlig sektors arbete med hållbara leveranskedjor främjas det ansvarstagande företagandet som tar hänsyn till sin påverkan på människor och planet. Det är helt nödvändigt för den akuta omställning som vi alla är beroende av.

Hewan Temesghen, generalsekreterare Fairtrade Sverige

Ulrika Boëthius, förbundsordförande Finansförbundet

Heike Erkers, förbundsordförande Akademikerförbundet SSR

Maria Flock Åhlander, vd Ekobanken

Susanna Gideonsson, ordförande LO

Jan Johnsson, ordförande Konsumentföreningen Stockholm

Torbjörn Jonsson, internationellt ansvarig Fastighetsanställdas Förbund

Gabriella Lavecchia, förbundsordförande Seko

Britta Lejon, ordförande Fackförbundet ST

Johan Lindholm, förbundsordförande Byggnads

Erik Lysén, chef Act Svenska kyrkan

Peter Lövkvist, Internationell chef Svenska Transportarbetareförbundet

Veronica Magnusson, förbundsordförande Vision

Tova Mårtensson, förbundsordförande Svenska Kyrkans Unga

Ayesha Naghahage, grundare Sustainability Concepts

Linda Palmetzhofer, förbundsordförande Handelsanställdas förbund

Malin Ragnegård, förbundsordförande Kommunal

Sineva Ribeiro, förbundsordförande Vårdförbundet

Agneta Sandqvist, ordförande Organisationen Fair Trade Återförsäljarna

Per-Olof Sjöö, förbundsordförande GS-Facket för skogs-, trä- och grafisk bransch

Anna Tibblin, generalsekreterare Vi-skogen och We Effect

Fotnot:
Läs mer om Fairtrades analys av styrkor och svagheter i lagförslaget här