Salongen på Dramatens Lilla Scen var fullsatt när politiker, näringsliv, forskare, myndighetsföreträdare och kulturverksamheter möttes för att samtala om kulturens lokaler i det nya forumet Kulturpolitisk samling. Benny Marcel var moderator för dagen.
Den 15 oktober arrangerade Svensk Scenkonst och Sveriges Museer "Ursäkta röran, vi bygger om - kulturpolitisk samling för kulturens lokaler". Målet med det nya forumet är att skapa förutsättningar för konstruktiva samtal och förståelse mellan olika parter i en aktuell och angelägen fråga.
– Vi är stolta och glada över det stora genomslag Kulturpolitisk samling fått. Tanken är att vi årligen ska ta upp frågor för kulturlivet, där vi aktivt söker efter gemensamma lösningar, säger Mikael Brännvall, som tillsammans med Sveriges Museers generalsekreterare Gunnar Ardelius invigde dagen. |
|
Eter invigningen samtalade Benny Marcel med kulturminister Parisa Liljestrand, som berömde initiativet till Kulturpolitisk samling.
– För att lösa den här komplexa frågan är det avgörande att de olika parterna kan samlas kring samma bord. Jag tycker att det är fantastiskt bra att den här dagen anordnas – en eloge till Sverige Museer och Svensk Scenkonst som arrangerar detta så att vi kan ta del av varandras erfarenheter och goda exempel, sade hon.
– Det är möjligt att hitta goda lösningar men det bygger helt på samverkan och kreativitet. Vi behöver väcka frågan hos politiker på alla nivåer, markägare, fastighetsägare och kulturaktörer. |
|
|
Under dagen presenterades också goda exempel på lokallösningar från olika delar av Sverige. Bland annat talade Karin Sidén, överintendent på Prins Eugens Waldemarsudde, om hur de gick från att ingå i en statlig myndighet till att verka som självständig stiftelse med egen fastighetsskötsel.
Lotta Lekvall, vd för Folkteatern Göteborg, bidrog med sina erfarenheter av hot och möjligheter som kan komma av stadsutvecklingen. Folkteaterns verksamhet ställdes inför kritiska utmaningar i samband med ett planerat fastighetsprojekt vid Järntorget. Efter ett intensivt arbete där teatern tog en aktiv roll för att påverka och samverka med både fastighetsägare och Göteborgs stad, kunde Folkteatern teckna ett nytt avtal och stanna kvar i de historiska kvarter där de verkat i många decennier.
– Städer förändras och vi som teater måste vara med och ha en röst i den förändringen, sade hon. |
|
|
Mats Hederos, fastighetsförvaltare och författare till boken “Människobyn - staden som ständigt utmanas”, delade med sig av sitt perspektiv på omvandlingen av Stockholm city och varför det kan vara svårt för kulturliv och fastighetsförvaltare att samverka. En orsak han lyfte var att aktörerna ofta verkar på olika villkor som man kan uppleva är svåra att förena.
– Jag är civilingenjör och har jobbat med juridik och ekonomi i hela mitt liv. Det är väldigt faktastyrt och logiskt. Bygger man fel ramlar huset ihop, har man en tvist går man till domstol och håller inte ekonomin så blir det konkurs. När vi möter kulturen handlar det om känslor, det är en helt annan arena för oss och det kan kännas svårt. Kulturen behöver förstå fastighetsbranschens krav på ekonomisk vinst och vi måste förstå kulturens behov. När vi lyckas med det kan vi skapa en massa bra saker tillsammans.
|
|
|
Under rubriken “Nationella kulturchefernas bästa scenarier” delade cheferna för nationalinstitutionerna Dramaten, Naturhistoriska riksmuseet och Kungliga Operan med sig av sina tankar kring hyressituationen och den särskilda hyresmodell som de verkar under. Dramatens vd Kitte Wagner pratade om de ekonomiska begräsningarna som kommer med historika och ikoniska byggnader.
– Byggnaden kan vara den största primadonnan av dem alla. Det kan vara svårt att lyfta de stora templen, såsom museer och Dramaten och Kungliga Operan, in i framtiden. Det finns stora ekonomiska begränsningar och fel incitament. Om vi får uppräkning och kan synliggöra kostnaden för drift, underhåll och hyra kan vi driva verksamheten.
– Modellen vi sitter fast i är dysfunktionell, sade Fredrik Lindgren, vd Kungliga Operan. Kulturen måste bli en mer självklar del av vårt liv och inte stå i motsats till ekonomi, näringsliv och samhälle. Vi måste driva förändringen ännu tuffare - lite civil olydnad. |
|
|
I programpunkten med Albin Kainelainen, statens utredare av hyresmodellen för nationalinstitutionerna, och Katja Lindqvist, Västra Götalandsregionens utredare av kulturhyresmodeller fick publiken en sammanfattning av de pågående utredningarna av hyresmodeller.
Albin Kainelainen, bekräftade behoven av en hyresmodell där inte de offentliga anslagen till kulturen äts upp av ständigt ökade hyreskostnader, men han betonade också vikten av att rätt hyresnivåer.
– En låg hyra kan vara ett tecken på att fastigheten inte underhålls tillräckligt. Har man tillräckliga intäkter är det ofta bättre att ha en lite högre hyra och en väl underhållen lokal.
Katja Lindqvist som kommer att lämna sin rapport i december delade med sig av några slutsatser från utredningen hittills.
– Staten och kommunerna har redskap för att hantera frågan om hyresnivåer och hyresmodeller för kulturen. Men det görs på lite olika sätt från en kommun till en annan.
Hon kommenterade också politikernas komplexa uppdrag att prioritera mellan olika värdefulla områden och utifrån det fatta ekonomiska beslut.
– Kulturen är värdefull för samhället men vi måste skilja på kulturens samhällsvärde och kulturens ekonomi. Värdebegreppet i olika vetenskapliga sammanhang är nästan lika komplext som kulturbegreppet. Mitt mål med rapporten är att ge en lättillgänglig introduktion till frågan. |
|
|
I dagens sista programpunkt diskuterades frågan om vad privata och offentliga fastighetsvärdar kan lära av varandra.
– I Sveriges Museers och Svensk Scenkonsts rapport ”Kulturen, husen och urholkningen” tyckte medlemmarna att privata hyresvärdar var lättast att samarbeta med, sade Ingela Lindh, ordförande för Fastighetsägarna.
– Jag säger inte att vi ska privatisera alla fastigheter, men fördelarna som privat värd är att man kan skippa hyresmodeller och istället utgå från vad som skapar värde. Det blir en mer jämbördig relation. Vad har vi för gemensam nytta av varandra, vad är en bra affär? Därför blir den relationen enklare.
Jan Olov Westerberg, fastighetsdirektör på Statens fastighetsverk. efterlyste en gemensam bild av var vi står och vart vi ska, förutom att olika typer av fastighetsägare måste respektera varandras uppdrag.
– Det är svenska folkets kulturarv som vi förvaltar och vi måste inse att verksamhetens värde skapar värdet i en fastighet, sade han. |
|
|
|
.jpeg)
.jpeg)
